20:41:14
söndagsångest. sånt man inte borde skriva men gör det för sin egen skull...
igår på jobbet fick jag lite av ett wakeup call då en av mina kollegor fick mig att inse ett och annat. hon hade sett på facebook och undrade varför jag ville flytta från Höganäs och efter att ha dragit hela historian för henne och lite till sa hon en jädra massa saker om detta. " man kan/ska inte fly ifrån sina problem" inte genom att flyttta iaf.
känns precis som att allt jag stör mig på borde jag göra något åt. eller snare säga till då det är en grupp människor så jag är riktigt irriterad på just nu av diverse andledningar. om vi tar min kära fader tillexempel så ni som läst bloggen länge vet att vi inte träffas ofta och att han inte precis gjorde min uppväxt till guld & gröna skogar precis och nu när Ida finns så varje gång man pratar med honom eller så är det bara Ida som gäller. men jag då? precis som att endel skiter i mig nu när Ida finns. men min far iaf, frågan är varför han nu inte försöker göra sig i god fot med mig först istället för att fjäska för Ida. svårt att förklara men han borde liksom försöka ställa allting tillrätta med mig innan han försöker skaffa sig en relation med Ida, ( inte för jag ens hade tillåtit det) ( också av div andledningar) känns som jag bara svamlar just nu men det gör mig verkligen irriterad.
sen en sak som kan störa mig något djävulskt är att nu man exemeplvis bjuder hem någon och det första de gör är att dyka ner till Ida och börja gulla med henne. visst jätte bra att man bryr sig om henne. men hur jag mår då? eller om det hänt något roligt i mitt liv som jag är stolt över och skall berätta det för någon och denna någon inte alls är intresserad av att dela min glädje och bara skiter i att lyssna på mig och bara gullar med Ida. blir toookig. eller om jag försöker säga någonting och denna någon gullar med Ida helt plötsligt avbryter mig och säger " Ida , gagagagagogogog" och sen efter typ 10 minuter, säger, vad sa du nu då? det blir jag knäpp på.
bara för Ida finns finns inte jag?! ähhe... jag vet inte.. galen blir jag iaf.
jag när jag endå gnäller så nyfikna människor som låtsas att de inte byr sig men gör det endå kan störa mig också. när någon säger att man inte bryr sig men ska endå snoka runder och ha koll. lite patetiskt ? dubbelmoral? eller vad tusan som helst.
Jag har massa drömmar i mitt liv, men mina drömmar tycker folk i min närhet är "onödiga" eller " inte realistiska" eller " det passar inte dig" kul att någon tror på mig . verkligen. men tjejen på jobbet sa... " följa alla dina drömmar en i taget, du är bara 21. " tack! Tack! lite crazy med vågar man inte så vinner man inget. eller hur?
en annan sak som stör mig något fruktansvärt är när folk bara gnäller typ " jag har så ont" " jag mår så dåligt" j eller " jag klarar inte skolan" ( men det är inte personens fel, nehe det är väl ingenannan som går till skolan åt dig) och när dessa människorna inte görnågonting åt de. det stör mig.
och en sak till på jobbet igår så var vi 4 st. och de andra 3 som var där bantad epå något sätt, pulver, äter för lite, äter för mycket och hoppas man ska gå ner. och där satt jag. livrädd för att bli fet med en kopp varm chockad i handen. började känna hur den chockladen bara växte i munnen när de berättade hur mkt de skulle gå ner med sina dieter osv.det är ångest. varför är folk inte nöjda som de är? kan man inte vara onöjd i sin ensamhet så man slipper ge andra ångest. det finns en gräns för banta &gå ner i vikt och leva ett hälsosamt liv med bra kost och träning. men springa med pulver dieter och säöger man ska gå ner typ 14 kg när man inte ens är tjock. jag begriper det inte. låter kanske konstigt då jag får ångest bara jag ser en kaka. ( för er som vill veta åt jag en kaka och en tårtbit på 5x5cm på Idas kalas) ÄTA mer sa lillebror. men jag känner mig pluffsig när jag äter sånt. kanske går upp 100gram.. störd.. ja?! och endå stör jag mig på andra som är likadana. värsta är väl om man träffar någon somväger typ 45kg och säger, " jag är tjock" då döör jag lite och känner mig ännu fetare som väger 56.
känner mig helt knasig idag.ångest, hunrgrig och bara arg. trevlig söndag!!
känns precis som att allt jag stör mig på borde jag göra något åt. eller snare säga till då det är en grupp människor så jag är riktigt irriterad på just nu av diverse andledningar. om vi tar min kära fader tillexempel så ni som läst bloggen länge vet att vi inte träffas ofta och att han inte precis gjorde min uppväxt till guld & gröna skogar precis och nu när Ida finns så varje gång man pratar med honom eller så är det bara Ida som gäller. men jag då? precis som att endel skiter i mig nu när Ida finns. men min far iaf, frågan är varför han nu inte försöker göra sig i god fot med mig först istället för att fjäska för Ida. svårt att förklara men han borde liksom försöka ställa allting tillrätta med mig innan han försöker skaffa sig en relation med Ida, ( inte för jag ens hade tillåtit det) ( också av div andledningar) känns som jag bara svamlar just nu men det gör mig verkligen irriterad.
sen en sak som kan störa mig något djävulskt är att nu man exemeplvis bjuder hem någon och det första de gör är att dyka ner till Ida och börja gulla med henne. visst jätte bra att man bryr sig om henne. men hur jag mår då? eller om det hänt något roligt i mitt liv som jag är stolt över och skall berätta det för någon och denna någon inte alls är intresserad av att dela min glädje och bara skiter i att lyssna på mig och bara gullar med Ida. blir toookig. eller om jag försöker säga någonting och denna någon gullar med Ida helt plötsligt avbryter mig och säger " Ida , gagagagagogogog" och sen efter typ 10 minuter, säger, vad sa du nu då? det blir jag knäpp på.
bara för Ida finns finns inte jag?! ähhe... jag vet inte.. galen blir jag iaf.
jag när jag endå gnäller så nyfikna människor som låtsas att de inte byr sig men gör det endå kan störa mig också. när någon säger att man inte bryr sig men ska endå snoka runder och ha koll. lite patetiskt ? dubbelmoral? eller vad tusan som helst.
Jag har massa drömmar i mitt liv, men mina drömmar tycker folk i min närhet är "onödiga" eller " inte realistiska" eller " det passar inte dig" kul att någon tror på mig . verkligen. men tjejen på jobbet sa... " följa alla dina drömmar en i taget, du är bara 21. " tack! Tack! lite crazy med vågar man inte så vinner man inget. eller hur?
en annan sak som stör mig något fruktansvärt är när folk bara gnäller typ " jag har så ont" " jag mår så dåligt" j eller " jag klarar inte skolan" ( men det är inte personens fel, nehe det är väl ingenannan som går till skolan åt dig) och när dessa människorna inte görnågonting åt de. det stör mig.
och en sak till på jobbet igår så var vi 4 st. och de andra 3 som var där bantad epå något sätt, pulver, äter för lite, äter för mycket och hoppas man ska gå ner. och där satt jag. livrädd för att bli fet med en kopp varm chockad i handen. började känna hur den chockladen bara växte i munnen när de berättade hur mkt de skulle gå ner med sina dieter osv.det är ångest. varför är folk inte nöjda som de är? kan man inte vara onöjd i sin ensamhet så man slipper ge andra ångest. det finns en gräns för banta &gå ner i vikt och leva ett hälsosamt liv med bra kost och träning. men springa med pulver dieter och säöger man ska gå ner typ 14 kg när man inte ens är tjock. jag begriper det inte. låter kanske konstigt då jag får ångest bara jag ser en kaka. ( för er som vill veta åt jag en kaka och en tårtbit på 5x5cm på Idas kalas) ÄTA mer sa lillebror. men jag känner mig pluffsig när jag äter sånt. kanske går upp 100gram.. störd.. ja?! och endå stör jag mig på andra som är likadana. värsta är väl om man träffar någon somväger typ 45kg och säger, " jag är tjock" då döör jag lite och känner mig ännu fetare som väger 56.
känner mig helt knasig idag.ångest, hunrgrig och bara arg. trevlig söndag!!