17:58:32
Vad går du på?
var på teater idag med skolan, den var iofs i skolan men handla om en tjej och hennes pappa. pappan missbrukade droger och skulle hålla ett framförande om sitt missbruk och själva pjäsen var innan.
en "scen" var när tjejen berättade att hennes pappa hade lånat pengar av hennes mamma för att hon och hennes pappa kunde gå på bio. men när de skulle betala så sa pappan att han skulle ge biljettluckan pengarna men istället tog pappan pengarna och sa till sin 6åriga dotter, jag kommer snart" men lämnade kvar henne för att spendera pengarna på droger.
kan lova att tårarna var nära, funderade på min uppväxt och jag kan känna likadant som tjejen i pjäsen som blev lämnad av sin pappa för missbruket. ett sånt svek. att han valde drogerna istället för henne. Att pappa valde alkoholen istället för mig. usch!
pappa har fortfarande inte valt bort alkoholen, utan snarare tvärtom. han förstår inte hur mycket hans missbruk förstört för mig och lillebror. <3 . Pappa valde bort ett liv med sina barn. hur kan man göra en sån sak?
nu är det jag som istället får handskas med att välja bort pappa eller må dåligt. kanske låter skummt att man kan må dåligt över en sån sak, men jag tror man måste vara med om det för att förstå. det är liksom en del av mig, halva mig som inte finns. halva delan är min pappa. och pappor är något man aldrig kan glömma., hur mycket man än vill så finnns hani mina tankar. jag kan inte ta bort den delen av mig som är hans blod, jag måste lära mig leva med det helt enkelt. men hur ska man göra? jag vill ju vara med honom,berätta för honom hur jag mår och vad som händer i mitt liv , precis som jag berättar för mamma. jag vill at han ska vara tolt över mig. och säga " det här är min dotter, och jag älskar henne "
men de komemr jag aldrig få höra. jag kommer inte kunna visa mina barn för honom och säga " detta är morfar" för jag vill inte mina barn ska få träffa honom. jag vill inte de ska få en sån bild av min pappa. vill inte att de ska fara illa. låter hemsk men det är sant alltihopa. vet att man inte ska skriva sån i en blogg, men jag vet att var tredje svenk har en förälder som missbrukar och jag vill visa att de inte är ensamma. det finns fler som fortfarande mår dåligt trots det är flera år senare.
usch, allt som handlar om missburk får mig att börja fundera. jag vill inte världen ska vara såhär. vill inte att något barn ska behöva uppleva en missbrukande förälder. önska jag kunde göra något. när jag blir stor ska jag hjälpa missburkar familjer. eller iallafall de runt omkring missbrukaren.
tro inte jag inte älskar min pappa, fördet gör jag . trots allt du gjort. alla slag och all psykiskpåfrestning han skadat mig med. så Älskar jag honom iallafall!
en "scen" var när tjejen berättade att hennes pappa hade lånat pengar av hennes mamma för att hon och hennes pappa kunde gå på bio. men när de skulle betala så sa pappan att han skulle ge biljettluckan pengarna men istället tog pappan pengarna och sa till sin 6åriga dotter, jag kommer snart" men lämnade kvar henne för att spendera pengarna på droger.
kan lova att tårarna var nära, funderade på min uppväxt och jag kan känna likadant som tjejen i pjäsen som blev lämnad av sin pappa för missbruket. ett sånt svek. att han valde drogerna istället för henne. Att pappa valde alkoholen istället för mig. usch!
pappa har fortfarande inte valt bort alkoholen, utan snarare tvärtom. han förstår inte hur mycket hans missbruk förstört för mig och lillebror. <3 . Pappa valde bort ett liv med sina barn. hur kan man göra en sån sak?
nu är det jag som istället får handskas med att välja bort pappa eller må dåligt. kanske låter skummt att man kan må dåligt över en sån sak, men jag tror man måste vara med om det för att förstå. det är liksom en del av mig, halva mig som inte finns. halva delan är min pappa. och pappor är något man aldrig kan glömma., hur mycket man än vill så finnns hani mina tankar. jag kan inte ta bort den delen av mig som är hans blod, jag måste lära mig leva med det helt enkelt. men hur ska man göra? jag vill ju vara med honom,berätta för honom hur jag mår och vad som händer i mitt liv , precis som jag berättar för mamma. jag vill at han ska vara tolt över mig. och säga " det här är min dotter, och jag älskar henne "
men de komemr jag aldrig få höra. jag kommer inte kunna visa mina barn för honom och säga " detta är morfar" för jag vill inte mina barn ska få träffa honom. jag vill inte de ska få en sån bild av min pappa. vill inte att de ska fara illa. låter hemsk men det är sant alltihopa. vet att man inte ska skriva sån i en blogg, men jag vet att var tredje svenk har en förälder som missbrukar och jag vill visa att de inte är ensamma. det finns fler som fortfarande mår dåligt trots det är flera år senare.
usch, allt som handlar om missburk får mig att börja fundera. jag vill inte världen ska vara såhär. vill inte att något barn ska behöva uppleva en missbrukande förälder. önska jag kunde göra något. när jag blir stor ska jag hjälpa missburkar familjer. eller iallafall de runt omkring missbrukaren.
tro inte jag inte älskar min pappa, fördet gör jag . trots allt du gjort. alla slag och all psykiskpåfrestning han skadat mig med. så Älskar jag honom iallafall!